Myrar – naturens eget vattenfilter eller en outnyttjad resurs för \"grön\" el?
Myrar – naturens eget vattenfilter eller en outnyttjad resurs för \"grön\" el?
Myrar, miljöpåverkan och den gröna elens verkliga kostnadHeadline
När jag studerade miljökunskap på högskolan var bevarandet av Sveriges myrar ett återkommande ämne. Myrarna lyftes fram som ovärderliga ekosystem, viktiga för vattenrening, biologisk mångfald och klimatreglering. Idag pratas det mycket om grön el och klimatpåverkan, och det sägs vara en hög prioritet. Men trots att myrar fungerar som naturliga filter och skyddsvärda ekosystem, prioriteras de ofta bort när det gäller energianläggningar som pumpkraftverk för förnybar elproduktion.
Frågan är: Hur grön är egentligen elen?
Myrens roll i ekosystemetAction Headline
En myr bildas när marken blir vattenmättad och syrefattig, vilket förhindrar fullständig nedbrytning av organiskt material och leder till torvbildning. Denna process tar ofta flera tusen år, där torven växer med en hastighet på endast 0,5–1 mm per år – ungefär lika långsamt som din nagel växer på ett halvår eller som ett hårstrå växer på en månad. Det är en extremt långsam process där naturen under årtusenden har byggt upp ett självreglerande filtreringssystem.
Myrar fungerar som naturliga filter genom att binda tungmetaller, näringsämnen och föroreningar, vilket förhindrar att de sprids till grundvattnet och närliggande vattendrag. När en myr dräneras torkar torven ut, vilket kan leda till att bundna tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium oxideras och frigörs.
Dessa metaller kan sedan spridas via grundvattnet, läcka ut i sjöar och vattendrag eller spridas med vinden som dammpartiklar. Svavel som finns i myren kan reagera med syre och bilda svavelsyra, vilket i sin tur kan orsaka försurning och ytterligare urlakning av metaller.recusandae. Om myren därefter översvämmas igen, till exempel genom ett pumpkraftverk, kan de syrefattiga förhållandena leda till en kontinuerlig frigörelse av metaller. Dessutom bryts torven ner i vattnet, vilket kan bidra till ökad bildning av metylkvicksilver – en extremt giftig form av kvicksilver som lätt tas upp av fisk och sedan av människor genom födan. Översvämningen kan också frigöra kväve och fosfor, vilket kan orsaka algblomning och syrebrist i sjöar och vattendrag.
Ett kretslopp där allt hänger ihop Call to Action Headline
När det gäller miljöpåverkan måste vi förstå att vi rör oss i ett cirkulärt system – ett kretslopp. Allt är energi. Ingenting försvinner, det bara omvandlas. När vi förändrar en myr genom torrläggning eller översvämning, påverkas hela ekosystemet eftersom myren i sig är en del av ett större naturligt flöde. Det vi gör här får konsekvenser långt bortom det synliga.
Det finns ingen metod som stoppar spridningen av tungmetaller
Idag finns ingen metod som kan förhindra att tungmetaller frigörs när en myr störs. De så kallade metoderna som används är åtgärder som måste pågå kontinuerligt under lång tid och innebär i sig en stor miljöpåverkan. Kalk måste brytas, fraktas och distribueras. Biokol måste produceras och transporteras. Alla dessa åtgärder kräver energi och resurser, vilket i sig skapar ytterligare utsläpp och miljöpåverkan. Exempel på sådana metoder är:
- Dammar och sedimentfällor– försök att fånga upp föroreningar innan de når större vattendrag, men de kräver kontinuerligt underhåll och kan inte hindra allt.
- Kalkning– kan motverka försurning men påverkar inte alla tungmetaller och måste upprepas om och om igen.
- Biokol och andra filtermaterial – kan binda vissa metaller i sedimenten, men löser inte det grundläggande problemet utan flyttar det bara någon annanstans.
Oavsett metod kommer tungmetaller att fortsätta läcka ut så länge myren är skadad. Det enda sättet att verkligen skydda miljön är att låta myren vara orörd och fungera som det naturliga filter den skapats till att vara.
Minns du råden? - risker för människor och djur
Minns du råden om hur mycket makrill du högst bör äta per år? Just på grund av kvicksilverrisken avråds vi från att äta makrill mer än tre gånger per år. Anledningen är att kvicksilver, en av de metaller som kan frigöras från myrar, är giftigt och bioackumuleras i kroppen över tid.
Frigjorda tungmetaller kan ha långtgående konsekvenser:
- Människor– exponeras genom dricksvatten, fisk och livsmedel från förorenad jord.
- Djur– betande djur kan få i sig förorenad växtlighet och vatten.
- Fisk och vattenlevande organismer– kvicksilver kan omvandlas till metylkvicksilver, som bioackumuleras i näringskedjan och påverkar rovdjur och människor.
- Jordbruk och skogsbruk– förorenad jord kan påverka växter och minska avkastningen.
Tidsperspektivet – en myr består, men ett kraftverk är tillfälligt:
Människokroppen har svårt att göra sig av med tungmetaller eftersom de lagras i organ som lever, njurar och hjärna. Vissa metaller, som bly, kvicksilver, kadmium och arsenik, kan finnas kvar i kroppen i åratal och orsaka skador på nervsystemet, njurarna och immunförsvaret.
Men vad innebär detta i ett större tidsperspektiv? En myr har existerat som ett fungerande filtreringssystem i tusentals år, långsamt byggt upp sin förmåga att rena vatten och lagra kol. Ett pumpkraftverk har en livslängd på kanske 50–100 år. I jämförelse är det en tillfällig lösning med enorma konsekvenser i det långa loppet. När pumpkraftverket en dag är uttjänt och tas ur bruk, finns föroreningarna kvar – men myren är förstörd och kan inte längre göra sitt jobb.
Den springande punkten kvarstår:
Hur grön är egentligen elen?
Källor :
Stor rubrik för uppmaning till handling
© Created by ThessA